Av alla böcker som verkligen får oss att se världen med nya ögon är Metaphors We Live By en av de mest inflytelserika. Det menar språkforskaren Karin Milles, som hyllar den över 40 år gamla klassikern som ett måste för alla som vill förstå både språket och sig själva.

“Metaforer är inte bara pynt i språket,” skriver Milles. “De är grundläggande för hur vi tänker.” Det kan verka som en överdrift — tills man inser hur ofta vi talar om tid som pengar, kärlek som en resa eller konflikter som krig.

Just detta ville författarna George Lakoff och Mark Johnson belysa när deras bok först gavs ut 1980. De ville visa hur metaforer inte bara förekommer i vårt språkbruk – utan genomsyrar våra tankemönster.

Språket som spegel för hur vi ser världen

Karin Milles, professor i svenska vid Södertörns högskola, beskriver i ett boktips hur Metaphors We Live By gav språkforskningen ett nytt perspektiv. Där metaforer tidigare sågs som dekoration, visade Lakoff och Johnson att vi snarare tänker i metaforer.

Titta på dessa vardagliga uttryck:

Dessa uttryck bygger på olika metaforiska modeller: kärlek som en resa, eller som något som växer. Beroende på vilken metafor vi använder, påverkas vårt synsätt och våra beslut. Det handlar inte bara om språk, utan om hur vi förstår våra liv.

Andra starka exempel ur boken visar hur vi behandlar tid som pengar:

Frågan blir då: Vad gör det med vår syn på livet när vi ständigt mäter tiden i ekonomiska termer?

En bok som vänder upp och ner på vardagsspråket

Många upplever att de förstår något nytt när de läser Metaphors We Live By – som att upptäcka ett språk bakom språket. Det som verkade neutralt visar sig bära på dolda budskap och metaforer. Boken är akademisk men tillgänglig, och talar direkt till alla som använder språk i vardagen – alltså oss alla.

Den påverkar vårt sätt att tala om:

Och kanske viktigast: den gör oss uppmärksamma på när metaforer styr hur vi agerar – utan att vi är medvetna om det.

“Läsningen kan också vara en resa,” skriver Milles. Hon ser boken inte bara som teori, utan som en följeslagare – en slags inre språkets karta, som hjälper oss se vilka stigar vi valt, och vilka vi kan välja bort.

Så – vilka metaforer lever du efter?

Fundera en stund – vilka bilder använder du om ditt eget liv?

  1. Ser du ditt arbete som att vara “under press” eller att du “klättrar uppåt”?
  2. Upplever du din hälsa som en “kamp” eller ett samtal där du försöker “lyssna på kroppen”?

Poängen med boken är inte att vi ska rensa bort metaforer. Vi kommer aldrig ifrån dem. Men genom att göra dem synliga kan vi börja välja dem medvetet – och därmed forma våra tankar, liv och relationer mer medvetet.

Nästa gång du säger att du behöver “lägga i en extra växel” – ställ dig frågan: Var är du egentligen på väg? Och vem styr bilen?


🧠 Värt att veta:


Har du upptäckt en metafor du lever efter – utan att ha tänkt på det förr? Dela gärna med dig. För ibland är orden vi använder, fönster mot något djupt inom oss själva.