Strax utanför stadskärnan i Berlin, där trafiken susar och kaféerna puttrar av samtal på tyska, engelska och otaliga andra språk, sker något oväntat i ett stilla rum: en barnramsa på burjatiska mumlas försiktigt, en dikt på karaitiska läses högt, och mitt i rummet står poeten Dinara Rasuleva – en kvinna vars egen språkresa blivit en form av motstånd.
Välkommen till TEL:L – ett laboratorium där nästan förlorade språk ges nytt liv genom dikt, sång och samtal.
När modersmålet göms, glöms – och återupplevs
För Rasuleva började allt i tystnad. Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022, kände hon att det ryska språket – hennes verktyg som poet – inte längre passade. Istället vaknade hennes modersmål tatariska till liv. ”Jag började skriva igen – men nu i tatariska,” berättar hon. Det blev mer än personlig terapi. Det blev grunden för TEL:L – ett språklabb för de som förlorat eller förtryckts från sina modersmål.
Namnet TEL:L har dubbel innebörd. Det kommer från det tatariska ordet för språk – ”tel” – men anknyter också till engelskans ”tell”: att berätta. Och det gör deltagarna här, på sina egna vis.
Språk som sår, språk som styrka
Deltagarna på TEL:L bär språk som burjatiska, tjuvasjiska, udmurtiska, belarusiska och karaitiska – språk som, efter årtionden av marginalisering, står på gränsen till utdöende. En av poeterna, Khandama Tudebei, berättar om hur burjatiska inte enbart trängts undan språkligt, utan att dess ursprungliga skriftform förbjudits. Vertikalskriften är ersatt av det kyrilliska – alltså försvinner inte bara orden, utan också skriftspråkets visuella identitet.
Att uttrycka sig på sitt modersmål blir därför en politisk handling. Som en deltagare uttrycker det: ”Ett pappersblad med en dikt på karaitiska kan väga mer än en protestskylt.”
Det privata är politiskt – särskilt när det handlar om språk
Under Sovjettiden blev den systematiska russifieringen norm. Ryska blev det gemensamma språket, medan andra språk tystades. Följden blev språkskam – barn slutade lära sig modersmål, ryska blev normen i skolan, på jobbet och i hemmen.
Ett exempel på konsekvenserna är att antalet talare av udmurtiska minskat med 25 % på bara ett decennium (2020–2021).
Språksorg – och läkande
På TEL:L används språk som ett verktyg för sorgearbete och läkning. Deltagarna får:
- Höra sitt modersmål igen
- Dela sånger från barndomen
- Byta skam mot stolthet
För Rasuleva är detta också motstånd: ”Att ses och minnas våra språk är politik.” Här är det inte grammatik som står i centrum, utan språkets känslomässiga och kulturella rötter.
När ord blir motstånd
För vissa blir språkkampen en kamp om livet. Den udmurtiske sociologen Albert Razin tog sitt liv 2019 som en protest mot språkets utdöende. På lappen han lämnade stod: ”Om mitt språk försvinner i morgon är jag redo att dö i dag.”
På TEL:L möter man en annan form av motstånd: verser, sånger och skratt. Där ord räddar istället för att föra krig.
Vad kan du göra?
Kanske har du själv ett språk som glidit bort. Du kan börja enkelt:
- Lyssna på en visa du minns
- Läs en dikt högt
- Fråga äldre släktingar om gamla uttryck
Över hela världen växer initiativ likt TEL:L fram. Kanske finns ett i närheten – eller kanske är du den som startar det.
Så, här kommer en fråga från TEL:L till just dig:
✨ Vad är det första ord du minns från ett språk du tappat?
Dela det. Minns det. Tala det.
Det kan betyda mer än du tror.
