Tänk dig Karl den store, krönt till romersk kejsare på juldagen år 800. Mäktig som få, men ändå oförmögen att skriva sitt eget namn. Hoppar vi snabbt framåt i tiden till idag landar vi i ett samhälle där nästan alla av oss skriver – hela tiden. I jobbmejl. I gruppchattar. På sociala medier, ibland på tre olika plattformar innan frukost.
Det är den här historiska kontrasten som Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen, leker med när han lyfter fram Gretchen McCullochs bok Because Internet – Understanding the New Rules of Language. En bok som inte bara handlar om språk, utan om hur våra digitala vanor har ritat om kartan för hur vi använder språket – nästan snabbare än vi själva hinner med.
När talspråket smyger in i chatten
McCulloch beskriver hur nätets språk inte längre är samma sak som det där som lärs ut på svenskalektionen i skolan. Här finns egna uttryck, egna regler – spelregler som formas i realtid mellan människor. Svensson förklarar hur boken kartlägger allt detta:
- Emojier som tar över kroppsspråkets roll när vi stirrar på en skärm utan gester och ögonkontakt.
- Punktens nya betydelse – ibland inte ett neutralt avslut, utan en kylig isläggning av konversationen.
- Forum och kommentarsfält som utvecklar egna små ritualer för hur man pratar och svarar.
- Och inte minst hur skrivstil plötsligt blivit en känslomarkör: VERSALER som vrål, ironiska citationstecken, små skiljetecken som dirigerar tonfall.
Det här är inte torr språkvetenskap – snarare en slags vägkarta för att förstå varför vi skriver som vi gör på internet, och vad det säger om oss.
Problemet med att skriva om nutid
När Svensson recenserar boken har den hunnit bli sex år gammal. I en digital kultur rör sig sex år ungefär lika snabbt som ljus. MySpace och Lunarstorm kan kännas som stenålder, även om de bara är några decennier bort. Ändå, menar han, håller många av McCullochs insikter. De påminner om att språket är mer än ord – det är ett kollektivt projekt där tekniken just nu fungerar som katalysator snarare än broms.
Därför spelar boken fortfarande roll
Vad gör boken värd att läsa, även nu? Jo, den placerar vår samtid i ett längre perspektiv. Precis som romarrikets språk fortfarande ekar i dagens Europa, kan man ana att våra sms och emojis kommer påverka framtidens skriftliga vanor – kanske mer än vi tror.
McCulloch lyckas visa att språk inte bara är något vi har, utan något vi hela tiden skapar tillsammans. I varje gruppchat, i varje ironiskt versalt inlägg, i varje rad som snabba fingrar skriver på en skärm.
Så nästa gång du tvekar om du ska sätta en punkt, skicka en emoji eller skriva i versaler – tänk på att du är med och formar språkhistoria i realtid.
💬 Vad tycker du? Är det vi ser på nätet en nedgång för skrivkonsten, eller snarare en explosion av kreativitet och uttrycksmöjligheter?
👉 Vill du också att jag gör dina texter mer levande och berättande på det här sättet – som om det var en kulturjournalist som slipade till dem?
