Tänk dig att vara lärare och läsa igenom en hög med texter från en sjätteklass. Plötsligt dyker det upp en dramatisk ”NEJ!” i versaler, ett andlöst ”…och då hände det…” eller kanske en liten emoji som smugit sig in i slutet av en mening. Eleverna verkar inte bara följa skrivreglerna – de dansar med dem.
Det här är precis vad språkforskaren Theres Bellander, docent i nordiska språk vid Stockholms universitet, har undersökt. Genom att analysera 400 texter från de nationella proven i årskurs sex fann hon något spännande: interpunktion handlar inte bara om regler, utan också om känsla, lekfullhet och stil.
Två uppgifter, två världar
Bellander jämförde två skrivuppgifter: en fantasiberättelse om en *magisk silverring* och en argumenterande text om huruvida det är fel att ljuga.
Skillnaderna var tydliga:
- I berättelserna: Utropstecken sprakar, trepunkter laddar upp stämningen, versaler ropar och kursiveringar viskar.
- I de resonerande texterna: Skiljetecken strukturerar. Tes, argument och slutsats får en tydlig form, ibland med kreativa system som att alltid inleda argument med kolon.
Skiljetecknets dubbla liv
Enligt Bellander lever interpunktionen två parallella liv i elevernas skrivande:
- Det funktionella, där texten blir begriplig och organiserad.
- Det estetiska, där tecken fungerar som känslospråk – med pauser, stegringar och ibland till och med emojis.
Det är alltså inte bara stavningen som avgör kvaliteten i en text. Det handlar även om att föra fram en känsla och sätta en personlig prägel på det skrivna.
Språklek som motor för förändring
Ungdomar driver ofta språkets utveckling, och det gäller även för punkter, kolon och hjärtögon. Genom att experimentera utanför de vedertagna reglerna fyller de luckor i uttrycket – skapar nyanser där orden inte räcker till. Med tiden lär de sig växla mellan en mer korrekt och en mer lekfull stil, men deras nyskapande kan samtidigt bli en föraning om framtidens skrivnormer.
Vad säger det här om skrivandet?
Bellanders forskning visar att skrivande inte är en mekanisk process där regler tillämpas. Det är en kreativ balansgång – ungefär som intonation i tal. Skiljetecken blir verktyg för både struktur och närvaro, men också för att skapa röst och rytm i texten.
Det viktiga att ta med sig
- Elever kombinerar regelriktighet med kreativitet.
- Skiljetecken har en dubbel roll: att organisera och förstärka.
- Emojis, stora bokstäver och trepunkter kan bära känslor och energi.
- Språkförändring börjar ofta i små variationer – just där eleverna leker sig fram.
Så uppstår den stora frågan: Vilket skiljetecken använder du själv för att ge dina texter karaktär – och varför?
