Tänk dig att du sitter framför tv:n under en partiledardebatt. Ljusen bländar på scenen, applåderna kommer i rätt ögonblick – och där kommer de obligatoriska orden: ”Vi ska ta Sverige framåt.” Känner du igen det? Självklart gör du det. Alla har sagt det. Alla säger det fortfarande.
Ett ord på repeat
I svensk politik finns det inget tryggare kort än ordet ”framåt.” Det fungerar som en programförklaring, en uppmaning, nästan som en verbal autopilot. Redan 2019 stod Annie Lööf i Almedalen och deklarerade att ansvar och handlingskraft tar Sverige framåt. Några år senare upprepade Ebba Busch i princip samma sak. Och sedan dess har många följt samma spår.
För vem skulle ens våga ställa sig upp och lova det motsatta – att ta landet bakåt?
Forskare påminner om något grundläggande: vi människor använder ofta riktningar för att prata om tid, utveckling och moral. Uppåt, nedåt, framåt, bakåt – språket är genomsyrat av kartor vi knappt märker. Men kartor kan bli slitna.
När metaforer bleknar
Vi är omgivna av bildspråk som vi knappt reflekterar över. Vi ”står inför problem.” Vi har ”djupa tankar.” Vi får ”ljusa idéer.” En gång var det nya, levande sätt att beskriva världen. I dag kallar forskare dem för döda metaforer – uttryck som tappat förmågan att väcka bilder.
Lingvisten Milena Podolšak pekar på just ”ta Sverige framåt” som ett typexempel. Ingen ser längre någon bild; det är snarare ett neutralt signalord. Och eftersom alla politiker använder det, betyder det i slutänden nästan ingenting.
När språket slutar fängsla
Visst, man kan försvara enkelheten: politiskt språk måste vara tydligt. Men samtidigt går något förlorat när orden är för tomma. De mest minnesvärda politiska ögonblicken har ofta kommit ur oväntade metaforer, där lyssnaren plötsligt ser något framför sig.
När Olof Palme talade om ”det kalla samhället” skapade han en känsla som höll sig kvar långt efteråt. När Gudrun Schyman målade bilder med feministiska perspektiv uppstod språkliga intryck som brände sig fast.
Tänk om fler nutida ledare vågade byta metaforisk karta? Kanske beskriva Sverige som ett pussel där nya bitar ska passa, eller som en väv som behöver fler trådar. Bilder berör. De lever kvar.
Ett ord som säger allt – och inget
Varför återvänder då politiker ändå till ”framåt”? Möjligen för att det känns ofarligt och neutralt. Det är ett ord som inte tar ställning åt höger eller vänster, utan framstår som allas gemensamma mål. Men när alla säger samma sak försvinner till slut själva betydelsen.
Det blir lite som ett rum där alla mumlar samma mantra. Snart hörs bara ett bakgrundsbrus.
Att ta med sig
- ”Framåt” är ett av de mest slitna orden i svensk politik.
- En gång var det en stark metafor, i dag är det mest en kliché.
- Språkforskning visar att uttryck som ”ta Sverige framåt” inte längre väcker några bilder.
- Tydlighet behövs – men utan fantasi riskerar språket att bli platt och bortglömt.
✨ Fråga till dig: Minns du ett politiskt tal där orden verkligen fastnade – ett tal som målade en bild du fortfarande bär med dig? Varför tror du att just de orden kändes så levande?
