Det började med ett mejl. En läsare berättade att hennes mans familj ofta säger att de känner sig luftsökta efter en dag ute – den där särskilda blandningen av trötthet och välbehag som kommer efter skogsluften, havsbrisen eller en lång vandring. ”Som om man blivit uppsökt av luften själv”, skrev hon.
Ett så vackert ord, tänkte jag. Men när jag letade i Dialekt- och folkminnesarkivets samlingar, var det tomt. Ingen hade någonsin skrivit upp luftsökt i något svenskt dialektarkiv. Det verkade inte finnas – inte officiellt i alla fall.
Ett syskonord från solen
Sökningen ledde mig ändå till ett spår. I en uppteckning från Korsberga i Västergötland, 1971, dök ett snarlikt ord upp: solsökt – med betydelsen utmattad av solvärme.
Kanske är luftsökt en yngre släkting till solsökt. Båda delar efterleden –sökt, en gammal form av participet sökt, som tycks ha fått en särskild poetisk laddning i vissa dialekter. Något som blivit sökt av något – solen, vinden, kanske regnet. Påverkad, genomsyrad, nästan besatt av det elementet.
Ord som känns i kroppen
Det finns ord som man inte behöver förklara. Man vet bara vad de betyder eftersom kroppen känner dem först. Luftsökt är ett sånt ord. Det rymmer den lätta yrseln efter en dag ute, tröttheten som också är tillfredsställelse.
Och språk växer ofta på just det sättet – i små fickor av vardag och gemenskap. Ett barns ord blir familjeskatt, en familjeskatt blir dialekt, och plötsligt har vi ett nytt ord som känns helt självklart, som om det alltid funnits där.
En ordskatt under våra fötter
Om solsökt på 70-talet kunde beskriva hur solen tröttade ut kroppen, så borde luftsökt idag få stå för den där stilla andhämtningen efter vind och rörelse. Ett ord som luktar mossa, doftar tallbarr och låter som en suck av lättnad.
Dialektarkiven må vara tysta om det än så länge – men språket lever ändå, ute bland oss. Kanske sitter just nu någon på en altan, kisar mot himlen och säger med ett leende:
”Åh, jag är alldeles luftsökt.”
Hjälp orden leva vidare
Känner du till fler uttryck i samma anda – vindsökt, regnsökt, havssökt? Hör gärna av dig till Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (DAUM). Varje nytt ord hjälper till att fylla luckorna i vår språkliga karta – och visar att svenskan, med alla sina nyanser, fortfarande andas.
Vilka lokala ord beskriver naturens inverkan på dig? Kanske sitter ditt eget favoritord redan på tungan – färdigt att upptäckas.
