Tänk dig att sätta din språkkänsla i en krocksimulator – allt känns bekant, men ändå omskakande. På trygg mark, men ändå på väg att förlora fotfästet. Just så beskriver Wivan Nygård-Fagerudd, direktör för Finlandsinstitutet, upplevelsen av att läsa Adrian Pereras nya roman Alla mänskorna ha problemen. Och när man dyker in i berättelsen om Constance, en kvinna mellan språk, kulturer och livsval, förstår man exakt vad hon menar.
Det här är inte bara en roman – det är en upplevelse för örat lika mycket som för hjärtat.
En berättelse om att inte höra hemma
Huvudpersonen Constance har lämnat Sri Lanka för ett liv med Reidar, en finlandssvensk man. Men deras äktenskap är ingen kärlekshistoria. Det är ett kompromissens kontrakt – baserat på trygghet, familj och ett vagt framtidshopp som snabbt visar sig vara en illusion. När förhållandet kraschar står hon ensam kvar med sin son, i en finländsk småstad där allting – språket, blickarna och tystnaderna – viskar till henne: Du hör inte hemma här.
Men det är inte bara Constances historia som gör intryck – det är sättet den berättas på.
När språket är mer än bara ord
Perera jobbar med språket som ett instrument med många strängar. Han låter Constance röra sig mellan singalesiska, engelska och olika svenska dialekter – inte för att imponera, utan för att det är så människor faktiskt låter. Den här kodväxlingen är mer än bara ett stilgrepp. Det handlar om makt, känslor och situation – en ton på engelska när hon är trött, en felböjd svenskfras när hon känner sig bortkommen, ett inhemskt uttryck när hon behöver styrka.
Det handlar inte om att göra rätt, utan om att känna rätt.
Till och med de grammatiska ”felen” bär på känslor, erfarenheter och motstånd. Här begränsar inte språket – här blottar det ett helt liv.
En titel med attityd
Bara romanens titel, Alla mänskorna ha problemen, pekar rakt mot bokens stridszon: normen. Den bryter med skolgrammatiken, ja – men ur brottet föds något nytt, nästan poetiskt. Det här är inte språk som ska rättas. Det här är språk som kräver att bli lyssnat på med nya öron.
Att Perera väljer detta uttryck i titeln är ingen slump. Det är ett statement: Det här är också svenska. Det här är verklighet.
Constance – äntligen i centrum
Det här är Adrian Pereras tredje roman som kretsar kring Constance och hennes närhet, men för första gången är det hon själv som berättar. Tidigare fick vi uppleva henne genom andras ögon – nu får vi höra henne med egen röst, i tankar, i frustration, i hopp. Det är en förskjutning som betyder något. För i det ögonblick då den ”andra” får bli berättare, förändras också sättet vi ser världen på.
Det är inte längre någon som förklarar hennes liv för oss. Det är hon som bjuder in oss till det.
Där det skaver – där finns också något vackert
För Constance är språket både hinder och fristad. Hon anstränger sig för att bli förstådd, men hämtar också styrka i sina egna uttryck. I Pereras händer blir språket något levande – lika föränderligt som känslor. Och det är kanske just det som gör romanen så fängslande. Den utmanar vår idé om hur ett ”vackert språk” ska låta. Den visar oss att det skavande, stökiga och ibland trasiga är en lika viktig del av verkligheten.
Wivan Nygård-Fagerudd kallar det en krock – men kanske är det också ett uppvaknande. Här går det inte att läsa på autopilot. Här behöver vi lyssna, känna, tänka om. Och just därför fastnar berättelsen.
Vad lämnar man med?
En stark berättelse om migration, moderskap, makt och motstånd. Men också en litterär lektion i hur språk kan bära, bryta och befria.
En sak är säker: Efter att ha läst Alla mänskorna ha problemen kommer du att höra svenskans många röster på ett helt nytt sätt.
Kort och gott:
- Adrian Pereras nya roman utforskar livet som ensamstående mamma från Sri Lanka i ett språkkluvet Finland.
- Språkanvändningen växlar beroende på plats, känsla och makthierarki – och är allt annat än slumpmässig.
- Romanens grammatiskt ”felaktiga” titel är ett språkligt statement i sig.
- Constance, som tidigare bara synts i perifera roller, får äntligen sin egen röst.
- En bok som skakar om men också öppnar – både ögon och öron – för vad litteraturen faktiskt kan vara.
🗣 Har du någonsin läst en bok som fick dig att tänka om kring språk? Dela din upplevelse i kommentarsfältet eller hör av dig till oss på redaktionen.
