Tänk dig ett land där det egna språket inte bara försummas, utan där regeringen aktivt motarbetar det. Där barn växer upp utan att få lära sig sitt modersmål i skolan, där universitetens dörrar är stängda för undervisning på det nationella språket, och där att tala ett visst språk kan ses som en politisk handling. Låter det overkligt?
För Dmitri Plax, dramatiker, regissör och översättare med rötter i både Sverige och Belarus, är det vardag – och sorg.
– Jag har aldrig hört talas om något annat land där staten bekämpar sitt eget språk. Det är verkligen unikt, säger han när Språktidningen träffar honom.
Belarusiska – ett språk på existensens gräns
Belarusiskan är, åtminstone på pappret, ett av två officiella språk i Belarus. I verkligheten? Ett språk i sidanvinden, undanträngt av ryskan på nästan alla nivåer i samhället. Speciellt inom utbildningssystemet har belarusiskan pressats tillbaka så att det nästan försvunnit helt. Idag finns det inga universitet som undervisar på belarusiska, och det sätter förstås ribban för hela det belarusiska skolsystemet.
– Staten kan sen konstatera att intresset för belarusiska skolor är för lågt – och lägga ner dem. Det är som en självgående spiral, konstaterar Plax tungt.
Men enligt honom handlar det inte bara om språk. Det handlar om politik.
– Belarusiskan har blivit en symbol för motståndet. Regeringen ser språket som bärare av oppositionella idéer och demokratiska rörelser. Genom att tysta språket hoppas de också kunna tysta kulturen, identiteten och människorna som bär den, säger han.
En språkresa genom århundraden
Belarusiskan har kämpat i motvind förut. Språkets rötter går djupt – tillbaka till medeltidens ruthenska, som användes i storfurstendömet Litauen. På 1800-talet, när nationalistiska rörelser svepte över Europa, fick språket nytt liv och litteratur började växa fram på belarusiska.
Under Sovjettiden fick språket viss officiell status, men det var alltid ryskan som dominerade offentliga sammanhang. Förhoppningarna om ett starkare belarusiskt språk tog fart efter självständigheten 1991 – men det visade sig bli ett kort fönster.
Idag är det bara ungefär en av fyra som använder belarusiska i sin vardag, trots att det egentligen är modersmål för omkring fem miljoner människor. Ryskan har tagit över gatorna, skolorna, myndigheterna – och människors liv.
Ett språk med egen själ
Men låt dig inte luras – belarusiskan är inte bara en blek skugga av ryskan. Det är ett språk med egen rytm, ett eget alfabet (en särskild kyrillisk version), och ett unikt uttal där bokstaven ў – som låter ungefär som ett engelskt ”w” – är särskilt utmärkande. På belarusiska säger man till exempel прадукт (pradukt) istället för ryska продукт för ordet produkt – en liten skillnad som rymmer mycket identitet.
Och så finns det två ”versioner” av skriftspråket:
- den officiella stavningsnormen, kallad narkamauka
- den mer historiskt och politiskt laddade taraškievica, som ofta används av exilbelarusier och demokratiaktivister
– Taraškievica ligger närmare det egentliga språkliga lättflytet. Det är den varianten man ofta hör bland människor som försöker hålla språket vid liv i exil, berättar Plax.
En språkfråga – eller en framtidsfråga?
Ändå ger inte Plax upp hoppet. Tvärtom ser han spår av motstånd och återuppvaknande, inte minst genom barnlitteraturen – något han själv försöker bidra till som översättare och dramatiker.
Nyligen översatte han den första skönlitterära barnboken från belarusiska till svenska, och han hoppas att fler barn ska få möta sitt språk tidigt – innan det blir något man måste återuppfinna i vuxen ålder.
– Belarusiskan lever fortfarande. Det finns andra språk som varit ännu närmare att försvinna, men som lyckats resa sig igen. Historien är fylld av sådana exempel. Det är långt ifrån kört, säger han med en glimt av envis optimism.
För Plax är det klart: det handlar inte bara om ett språk. Det handlar om själestillståndet i en nation. Om vilket samhälle som växer fram – ett där man vågar tala sitt modersmål, eller ett där varje sådan gest riskerar att tolkas som motstånd.
Belarusiskan – Snabbfakta
- Talare: Ungefär 5 miljoner modersmålstalare, men färre än en fjärdedel använder det dagligen. I Sverige: cirka 1 700 talare.
- Släktskap: Nära besläktad med ukrainska, båda har ursprung i det gamla ruthenska språket.
- Alfabet: En särskild kyrillisk variant med bland annat den unika bokstaven ў.
- Skriftvarianter: Den officiella standarden narkamauka och den alternativa, ofta oppositionella taraškievica.
- Språkdrag: Har kvar gamla språkliga former som perfekt och kasusinstrumentalis.
- Nyttiga ord:
- прывітанне (pryvitánnie): hej
- каханне (kachánnie): kärlek
- агрэст (agrést): krusbär
- Ordspråk: Ці савой аб пень, ці пнём аб саву – усё саве баліць. (”Slår man stubben med ugglan, eller ugglan med stubben — ugglan får alltid ont.”)
Under det tysta trycket av repression och russifiering viskar belarusiskan fortfarande sitt motstånd. Om framtida generationer kommer att höra den rösten beror inte bara på politiska beslut – utan på glöden hos dem som vägrar låta språket försvinna i tystnaden.
Har du egna erfarenheter av språk som försvunnit ur vardagen – eller som återfötts mot alla odds?
Dela gärna dina berättelser.
