Det finns kreativa föräldrar – och så finns det föräldrar som verkligen tänker utanför alla ramar. Ett färskt exempel: en förälder i Norrköping försökte nyligen ge sitt barn förnamnet Sladden. Men hos Skatteverket tog det stopp.
Myndigheten sa nej. Varför? Sladden anses kunna väcka negativa associationer – inte minst till uttryck som sladdbarn eller sladdis, som i folkmun gärna för tankarna till ett barn som liksom ”halkat in” långt efter syskonen och kanske blivit mer av en överraskning än en plan. Lägger man till att ”sladd” mest får oss att tänka på något tekniskt – som en elsladd eller hörlurssladd – blir det tydligt att namnet saknar den mänskliga värme man kanske vill förknippa med ett barns identitet.
Var går gränsen för vad man får heta?
Det är en ganska vanlig fråga – får man verkligen döpa sitt barn till vad som helst i Sverige? Teoretiskt sett: nästan. Men i praktiken finns tydliga gränser.
Enligt den svenska lagen om personnamn (2016:1013) får ett barn inte ges ett förnamn som är ”olämpligt” eller riskerar att skapa obehag för barnet. Och även om Sladden kanske låter harmlöst till en början, så menar Skatteverket att associationerna gör det tveksamt. Ett namn, trots allt, är mer än bara bokstäver – det är ett slags socialt ID, ett första intryck som får liv i språket och kulturen.
Det finns faktiskt Sladdar i Sverige
Intressant nog finns det redan två personer i Sverige som heter Sladden. Men de valde själva det namnet som vuxna – vilket gör skillnad. Vuxna anses kunna ta ansvar för sin identitet och eventuella sociala reaktioner. Ett barn, däremot, är mer skyddslöst – och just därför görs en prövning för att se till att namnet inte kan ge upphov till mobbning, missförstånd eller obehag.
Det är alltså inte fråga om att myndigheter envist säger nej för sakens skull. Det handlar om att skydda barn från att bli ett skolbus eller ett avvikande kuriosaelement redan på dagisnivå.
Kreativa namnförslag genom tiderna
Sladden är långt ifrån det enda ovanliga namnet som nekats registrering. Skatteverket har tidigare satt stopp för:
- Pappa – nej, det får inte användas som förnamn till ett barn.
- Brfxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssqlbb11116 – ja, det är på riktigt. Namnet var tänkt som en protest och skulle uttalas Albin. Mycket riktigt: också stoppat.
- Q – för kort, enligt de dåvarande reglerna.
Men det är inte alltid nej. För att sätta fingret på hur svårt det kan vara att dra en tydlig gräns: namn som Google och Metallica har faktiskt blivit godkända.
Vad säger egentligen ett namn?
Det här fallet är ett exempel på hur namnval aldrig sker i ett vakuum. Namn är laddade – med känslor, historia, personliga drömmar och kulturella koder. Vad som är unikt och spännande för en person kan kännas olämpligt för en annan. Och även om Sverige idag ser en ökande trend med originella namn, kvarstår ändå ett slags kollektiv känsla för vad som känns ”namnigt”.
När myndigheter som Skatteverket säger nej är det alltså inte bara för att slå ned på kreativa föräldrar, utan för att väga barnets framtida välmående mot föräldrarnas vilja att sticka ut.
Så… vill du heta Sladden?
Som med allt som rör namn väcker sådana här berättelser känslor. Vissa hyllar rätten att vara originell – medan andra menar att ett namn också måste fungera i vardagen, på förskolan, i klassrummet, i arbetslivet.
Vad tycker du?
Skulle du kunna ge ditt barn ett namn som Sladden? Eller tycker du att det finns vissa gränser man ska hålla sig inom?
Namn – oavsett hur vi vänder och vrider på dem – bär alltid på mer än bara sina bokstäver.
