Av alla tänkbara platser att tala om språkets skönhet, är ön Runmarö i Stockholms skärgård nog en av de mest poetiska. Där samsas naturens stilla prakt – fågelfjäder mot vass, solglitter på vatten – med miljöns kanske mest oväntade klang: det välformulerade ordets försvarare, Fredrik Sjöberg. Där, i sin stuga kantad av fjärilar och fraser, kämpar han för att vårda det svenska språket med samma varsamhet som man bevarar en art på väg att försvinna.
Språkets natur – ett hem bland ord
Fredrik Sjöberg är ingen vanlig språkvårdare. Han är biolog, essäist, insektsentusiast och författare till kultklassikern Flugfällan. Men framför allt är han en röst som med lågmäld envetenhet påminner oss om att orden betyder mer än vi ofta inser. Med ett språköra kalibrerat som en fjärilstång samlar han fraser som andra samlar frimärken – sällsynta, skimrande, förgängliga.
“Att säga att det inte spelar någon roll vad fågeln heter är dagispedagogik,” säger han – inte för att provocera, men för att peka på vad vi riskerar att förlora. Det handlar inte om elitism, säger han, utan om omsorg. Om att återupprätta språkets melodier, hjälpa språket att andas igen, att blomma, att bära betydelse.
“Språket fungerar som ett landskap,” säger Sjöberg. “Vi präglas av det, och det präglar oss.” Det är alltså inte bara ett medel för kommunikation, utan ett sätt att höra hemma – att leva.
Orden som upptäcktsresor
I Sjöbergs universum samsas granbarkborrar med grammatik, och det är ingen motsättning: båda kräver detaljseende. Han berättar hur han varje dag försöker använda ett ord han aldrig använt förut – inte för att vara märkvärdig, utan som en kärleksgest till språkets kapacitet att förnya.
Ta exemplet “tarmdiva” – ett märkligt fynd från en 1930-talsrecension om kurbadandets excentriker. De flesta hade ryckt på axlarna. Sjöberg lät det stanna. Orden bär på historia, humor och ibland en skvätt galenskap – och det är just det som gör dem värda att vårda.
Vad vi har förlorat
Sjöberg ser en utveckling där språkundervisningen blivit för funktionell, för tillåtande, för stilfattig. Resultatet är ett förflackat språk, där rytm, variation och musikalitet har satts åt sidan. Det är, enligt honom, en förlust både estetisk och kulturell.
Han liknar utvecklingen vid vår syn på naturen: där vi förr kunde namnge varje fågel, talar vi nu vagt om “biologisk mångfald”. Samma sak med grammatiken – där precision gett vika för användbarhet utan ornament.
Att lyssna på sin text
När Sjöberg skriver – och det gör han ofta – läser han sina texter högt. Inte för att öva, utan för att lyssna. Hör språket. Känna rytmen.
“Om det inte låter bra, ändrar jag det,” säger han. Det är en regel hämtad från poetens värld: att texten inte bara ska förstås, utan höras. Och det är kanske just detta som skiljer Sjöberg från andra. För honom är form och känsla lika viktiga som innehåll.
En konstnärlig helhet
Med Flugfällan blev han ett namn – en bok som med små medel förvandlade ett marginellt ämne till språklig extravagans. Han visade att det går att skriva briljant om blomflugor, så länge man gör det med blick för detaljer och öra för språkets nyanser.
Hans kommande bok – en biografi över konstnären Bruno Liljefors – väntas bli en ny färgstark mosaik av naturdrama, konst och språk. Kritiker har redan kallat den “den mest underhållande konstnärsbiografin de läst”. Det är inte svårt att förstå varför. Sjöberg skriver som en målare, med penseldrag av ord.
Att leva i ett språk
Från Runmarö, som också varit hemvist för Tranströmer, dokumenterar Sjöberg sin värld – med öga och penna. Han är inte bara biolog eller författare. Han är stilist ända in i märgen. En berättare som gör det vackra begripligt, och det svåra tillgängligt.
”Språket skapar hemkänsla på samma sätt som ett landskap,” säger han. “Och då gäller det att inte cementera, men inte heller släppa allt fritt. Vi måste ha riktning.”
Din nästa fras kanske förändrar allt
Så nästa gång du tvekar inför ett krångligt uttryck, funderar över bisatsens kommatering, eller stannar upp vid en ovanlig fågel – tänk på Fredrik Sjöberg. Tänk på att varje exakt benämning, varje oväntad fras, är en hyllning till språkets oändliga möjligheter.
Och fråga dig själv: vilket ord har du aldrig använt – men alltid velat?
Om Fredrik Sjöberg
- Vem: Fredrik Sjöberg
- Känd för: Flugfällan (2004), naturprosa, språkvård
- Aktuell med: Bruno Liljefors – en biografi (2025)
- Favoritcitat: “Man vet aldrig när en bra solbränna kan komma till användning.”
- Favoritgrej med språket: Skönhet och variation
Alternativa rubriker
- “Språket som skogsglänta” – Fredrik Sjöberg vill att svenskan ska kännas
- “En fjäril i frasen” – På spaning med språkets biolog
- “Tarmdivan och andra ord vi inte får glömma”
Samtalsfrågor
- Har vi blivit för slappa med det svenska språket?
- Vilket udda eller glömt ord borde få en comeback i vardagen?
