När brevet från Skatteverket landade på hallmattan hade Karin Andersson redan använt sitt konstnärsnamn i decennier. På galleriväggar, i kataloger och i internationella utställningar stod det samma ord intill hennes målningar: Mamma. Men nu blev det tvärstopp. När hon försökte göra konstnärsnamnet juridiskt giltigt stötte hon på motstånd. Myndigheterna avslog ansökan – ordet ”mamma” fick inte räknas som förnamn.
När lagen säger nej
I Sverige regleras förnamn av lagen om personnamn. Här finns tydliga grundregler: ett namn får inte väcka anstöt, vara direkt olämpligt eller skapa obehag. Dessutom måste det ha så kallad “namnkaraktär”. Det var just här Karin Anderssons ansökan sprack. Enligt myndigheten tillhör “mamma” kategorin släktskapsbeteckningar, inte personliga namn. Förvaltningsrätten gick på samma linje och avslog överklagandet.
Men… alla namn är ju påhittade
Samtidigt är gränsen inte alltid självklar. Språk och namnbruk förändras ständigt. Ord som en gång var genomsnittliga substantiv har under historiens gång blivit alldeles vanliga förnamn. Några exempel är:
- Saga – som från början betydde berättelse.
- Frode – gammalt ord för klok.
- Love – som ursprungligen hade betydelsen beröm.
Internationellt finns också namn som Queen, Prince och King, som accepteras helt utan större diskussion. I svenska folkbokföringen syns redan förnamn som “Bambi,” “Speedy” och “Heaven.” Vad som upplevs som ett möjligt namn är alltså långtifrån statiskt – det är en fråga om vana och samtidens blick.
Konstnären och hennes signatur
För Karin Andersson är “Mamma” mer än en etikett. Det är en del av hennes konstnärliga identitet och en signatur som bär både värme och subtil ironi. Hon har skrivit under sina verk med det i över trettio år och för internationella konstpubliken är hon redan uteslutande känd som Mamma Andersson. Att staten inte godkänner det som juridiskt namn förändrar därför inte helhetsbilden – men det pekar på konflikten mellan personlig frihet och myndigheters regleringsbehov.
Och framtiden då?
Kanske kommer ord som i dag kategoriseras som “icke-namn” i framtiden att tas för givna på förskolans närvarolistor. Språket är levande, och lagstiftningen försöker nästan alltid hinna ifatt. För Karin Andersson betyder beslutet att hon tills vidare inte får skriva “Mamma” i sitt pass. Men på vernissager, i konstböcker och bland dem som följer hennes verk är kampen redan avgjord. Där är hon, och kommer alltid att vara, Mamma.
Kort sammanfattning
- Skatteverket och Förvaltningsrätten har stoppat Karin Anderssons försök att registrera “Mamma” som officiellt förnamn.
- Motiveringen: ordet är främst en släktskapsbeteckning och saknar “namnkaraktär.”
- Historien visar dock att språk och vana kan förändra gränserna för vad som räknas som namn.
- Frågan berör den större balansen mellan personlig identitet och statens kontrollbehov.
👉 Vad tycker du? Bör människor fritt få välja vilket ord som helst som förnamn, eller finns det en poäng med tydliga gränser?
