Det händer något i Jokkmokk. Ett namn som länge känts tungt och laddat har fått ge vika för ett annat – ett som bär spår av kultur, historia och landskap. Efter fem års diskussioner slog Lantmäteriet fast: platsen som tidigare kallades Lappstan heter nu Gielas.

Ordet kommer från samiskan och betyder ungefär ”svagt kupig tallhed”. Det beskriver naturen, inte människorna – och det är just den förskjutningen som gör beslutet så symboliskt. Till och med den tidigare Lappstavägen får följa med i förändringen och blir Gielasvägen.

Från laddat ord till återupprättelse

Ordet lapp användes flitigt förr men har idag i Svensk ordbok klassats som både ”starkt nedsättande” och ”ålderdomligt”. För många samer väcker det känslor av diskriminering och en tid då besluten fattades över deras huvuden.

Det var Miljöpartiet i Jokkmokk som först lade fram idén om namnbyte. Målet var enkelt men viktigt: att ge orten ett namn som speglar värdighet snarare än fördomar. Och Jokkmokk är inte ensamt. Internationellt har liknande förändringar skett: *Ayers Rock* blev åter Uluru, och Alaskas högsta berg gavs tillbaka sitt ursprungsnamn Denali.

Ett namn som fanns där från början

Gielas är inte ett nytt påhitt, utan det ursprungliga namnet. Att återinföra det är både en återställning och en bekräftelse på samisk närvaro i området. Mer än en skylt eller ett ord handlar det om att återge ett folk sitt språk i vardagen.

Språk, makt och skyltar vid vägkanten

För myndigheter är ortnamn långt ifrån en detalj. Varje beslut väger mellan behovet av kontinuitet på kartor och adresser och önskan om rättvisa och historisk upprättelse. Namnbytet i Jokkmokk är därför lika mycket en politisk handling som en kulturell.

Men det handlar också om lärande. Varje gång någon frågar ”vad betyder Gielas?” öppnas ett utrymme för att sprida kunskap om språket och historien bakom platsen.

Och nu då?

För Jokkmokks invånare innebär det en period av omställning: nya ord, nya skyltar, nya vanor. Men för många samer är det mer än symbolik – det är en bekräftelse på att deras språk och kultur har en självklar plats i det offentliga rummet.

För resten av Sverige kan det bli en påminnelse om att ortnamn bär på berättelser – inte bara om geografi, utan om makt, minnen och röster som behöver höras på nytt.

Kortfattat

🌲 Reflektionsfråga: Vilka platser i din närhet bär ännu namn som snarare berättar om gamla maktförhållanden än om människorna själva – och hur skulle en ny berättelse kunna se ut?