Det finns litteraturhistoria som känns som torrt damm i bibliotekshyllan — och så finns det Olle Holmberg. Mellan 1953 och 1965 skrev han fem tjocka volymer om den gustavianske hovpoeten Carl Gustaf af Leopold. Det blev inte bara ett mastodontverk, utan också en ovanligt kvick och varm skildring av en tid då ord vägde tungt, intrigerna var högst påtagliga och människorna var lika mänskligt bristfälliga som vi är i dag.
Poeten som både glänste och snubblade
I Holmbergs berättelse står Leopold (1756–1829) i centrum – den stilige, vältalige favoriten hos Gustav III, som enligt tidens mått mätt bar det högsta poetiska idealet. Men Holmberg målar inte en hjälte i marmor, utan beskriver sin huvudperson som inställsam, småaktig, fåfäng och ibland rent löjeväckande. Genom att visa sprickorna i fasaden lyckas han fånga hela epokens själ.
Hos Leopold speglas slutet på frihetstiden, höjdpunkten av den gustavianska glansen, de politiska omsvängningarna efter kungamordet och de första viskningarna av romantiken. Han blir en spegel där 1700-talets självgodhet och drömmar blandas med tvivel och misslyckanden.
När elakhet möter kärlek i språket
Holmbergs penna är snabb, snärtig och full av fyndiga formuleringar. Han kan vara elak på ett underjordiskt vasst sätt som får läsaren att fnissa, men faller aldrig ner i cynism. Man märker att han tycker om att studera dessa personer, även när han avslöjar deras pinsamheter. Som Nils Håkanson noterar har Holmberg ”ett kärleksfullt öga för de lyteskomiska dragen hos de avporträtterade”.
Det är en balansakt få biografer lyckas med: att visa svagheter utan att skymfa och att ge erkännande utan att putsa bort kanterna.
Ett kalejdoskop av sin tid
Att läsa volymerna är som att snurra på ett kulturhistoriskt kalejdoskop — hovintriger, politiska dramor och estetiska program flimrar förbi. Vi får följa:
- Gustav III:s glansdagar
- Tiden då Reuterholm grep makten efter kungamordet
- Gustav IV Adolfs sköra styre
- Politiska omdaningar efter 1809
Språket fungerar både som vapen och maskeraddräkt, på en scen där roller snabbt kan bytas.
Varför det håller än
För historienörden är Holmbergs verk en skatt – fyllt av skarp analys, historiska detaljer och en humoristisk känsla för det mänskliga. För språknörden är det ett exempel på hur berättelseformen kan bära lika stor vikt som innehållet.
I en tid där biografier ofta drivs av vördnad eller vrede känns Holmbergs kombination av respektlöshet och ömhet ovanligt frisk – som en påminnelse om att det är i sprickorna, inte i fasaderna, som det intressanta ljuset sipprar in.
Värt att veta
- Författare: Olle Holmberg (1893–1973), professor i litteraturhistoria
- Verk: Fem volymer om Carl Gustaf af Leopold (1953–1965)
- Huvudperson: Leopold – hovpoet, älskad och utskrattad på samma gång
- Stil: Briljant och fyndig, med värme för det komiska i mänskliga brister
- Relevans: Ett levande tidsdokument och en subtil porträttkonst
Fundera på: Finns det en historisk eller litterär person som blir allra mest intressant när man synar deras misslyckanden istället för att rada upp deras triumfer?
