En grå novemberdag i Stockholm öppnas dörrarna till något som känns helt nytt – Rum för språk på Kulturhuset. Här finns inga tavlor eller montrar, utan ord som rör sig, ljus som talar och meningar som växer beroende på var du står. Det är början på något större: drömmen om ett svenskt språkmuseum.
Bakom projektet står Patrik Hadenius – journalist, förläggare och obotlig språkentusiast. Inför invigningen erkänner han att nervositeten handlar mindre om praktiska detaljer än om en fråga som gnager: ska människor verkligen förstå och känna den nyfikenhet han hoppas väcka?
Idén har funnits länge. Hadenius vill att språk inte bara ska läras, utan upplevas. Rum för språk är första försöket att förvandla bokstäver och röster till något kroppsligt och påtagligt.
Språk som konst och lek
I centrum står två konstverk som låter besökaren möta språket på oväntade sätt:
- Lyrografen av Milo Lavén och Staffan Virke – en poetisk maskin där meningar växer fram beroende på var du sätter dig. Rörelserna styr orden, vilket gör poesin till något interaktivt och levande.
- Sägningsväsen av konstnärskollektivet Untold Garden – ett verk som fångar ditt tal och omvandlar det till ljus och färg. Din röst blir till färgsprakande rörelse över väggarna.
Hadenius förklarar att tanken är att konsten och leken ska stå i centrum, medan den pedagogiska effekten kommer som en naturlig följd. Målet är att göra människor nyfikna på hur språk fungerar, hur vi lär oss det och hur olika språk hänger ihop.
En idé som vägrar släppa taget
Vägen hit har varit allt annat än enkel. Finansiering, tillstånd och byråkrati har utmanat idén om ett språkmuseum. Men nu står den första byggstenen klar – en tvåårig utställning som visar hur ett framtida museum kan se ut.
Drömmen är att Rum för språk ska växa till något permanent. Målet är att under 2026 skriva kontrakt för en fast plats och öppna ett riktigt språkmuseum 2027. Hadenius ser framför sig ett levande museum med över 150 000 besökare om året.
Just nu råder febril aktivitet i Kulturhuset: sensorer testas, kod skrivs, ljusprogram justeras. Det luktar nymålat, och spänningen i luften går nästan att ta på.
När orden får kropp
I en digital tid där mycket av våra samtal sker genom skärmar vill Rum för språk ge språket tillbaka sin fysiska närvaro. Här ska orden kunna höras, ses och kännas. Det handlar inte om grammatik eller stavning, utan om upplevelse – om hur orden berör kroppen och sinnet.
Hadenius beskriver det som att ”leka sig fram till förståelse”, där lekens frihet öppnar dörren till djupare insikt: att språk är både rörelse och känsla.
Bara början
Rum för språk är ännu inte ett museum, men det representerar en början. Här får svenska, minoritetsspråk och andra språk som talas i landet mötas sida vid sida – inte som föremål bakom glas, utan som levande uttryck.
Om drömmen om ett svenskt språkmuseum verkligen blir verklighet återstår att se. Men denna novembermorgon i Stockholm känns det nästan som om själva språket just har tagit sitt första andetag.
💬 Fundera på:
- Vilket språkminne skulle du vilja se i ett språkmuseum?
- Ett ord din mormor brukade säga?
- En dialekt som håller på att försvinna?
- Eller kanske ett ljud som bara finns kvar i minnet?
