När en politiker talar om “god ordning” i migrationen eller nämner “förortsgäng”, kan det låta som neutral information. Men vissa ord bär med sig underliggande budskap – signaler avsedda för specifika grupper. Det här fenomenet kallas politisk hundvissling.

Vad är en hundvissling – och varför bry sig?

En politisk hundvissling fungerar som en signal som bara uppfattas av dem den är tänkt för. Orden verkar oskyldiga, men för dem som förstår koden framträder ett tydligare – ofta polariserande – budskap. Det gör att man kan kommunicera med två grupper på en gång: den breda massan och en specifik målgrupp.

Forskning från Göteborgs universitet visar hur språket används strategiskt för att förstärka känslor och värderingar, utan att det blir för uppenbart för alla. Kort sagt: orden styr hur vi känner och tänker, även om vi inte märker det direkt.

Ord som säger mer än de verkar

Följande ord är exempel på kodade uttryck:

Genom att använda sådana begrepp minimerar man risken för motreaktioner, samtidigt som man aktiverar vissa känslor och föreställningar.

Så låter en strategisk språkförändring

Politiskt språk är inte bara retorik – det är strategi. Genom att byta ut direkta eller laddade ord mot mildare uttryck, anpassas budskapet för olika publikgrupper. Vissa väljer att höra det “snälla” budskapet, medan andra förstår vad som egentligen kommuniceras.

Det finns stark effekt i detta dubbla tilltal: politiken slipper ta ansvar för kontroversiella uttalanden, men vinner ändå sympatier från dem som uppfattar det dolda budskapet.

Det här säger forskningen

I en studie från Göteborgs universitet (2025) jämförde man reaktioner från politiskt olika grupper på olika formuleringar. Resultaten visade att:

Språkets form visade sig vara avgörande – ibland viktigare än innehållet själv.

Det här handlar om mer än bara ord – det handlar om bild

Hur något sägs påverkar hur vi uppfattar verkligheten. Att säga “ungdomsgrupper” istället för “gäng” kan förändra hela bilden av vilka som avses. “Familjeåterförening” väcker empati, medan “invandring” kan låta opersonligt eller hotfullt.

Språket ramas in för att forma känslor – och känslor styr våra politiska beslut.

Därför spelar det roll

Vi lever i en tid där varje uttalande kan bli kontroversiellt. Det medför att politiker ofta talar i kodat språk för att undvika kritik men ändå mobilisera stöd. Problemet uppstår när väljare inte förstår helhetsbudskapet.

Frågan blir då: Hur mycket kan döljas i språk utan att det blir odemokratiskt? Är det rimligt att medvetet använda uttryck som signalerar olika saker till olika grupper?

För vissa kritiker är risken klar: väljare kan fatta beslut utifrån formuleringar som låter rimliga – men som döljer något helt annat.

Kodboken: Så här funkar politisk hundvissling i praktiken

Politiker säger Vad de kanske menar
“Förortsgäng” Gäng med utländsk bakgrund
“Återvandring” Frivilligt – eller inte – återvändande
“God ordning i migrationspolitiken” Stramare gränskontroll och färre uppehållstillstånd
“Trygga områden” Insatsområden, ofta invandrartäta orter
“Traditionella värden” Kritik mot liberal mångfaldspolitik

Viskningar som påverkar oss alla

När det politiska språket låter alldeles för neutralt, kan det vara just då man bör lyssna extra noga. Det handlar inte bara om vad som sägs – utan hur det sägs, och till vem.

Nästa gång du hör en debatt om trygghet, migration eller samhällsutveckling – fråga dig: Vilket budskap döljer sig mellan raderna? Och hur påverkar det dig?