I ett hem i Accra, Ghanas livfulla huvudstad, ligger en tre månader gammal bebis medan engelskspråkiga barnprogram ljuder från tv:n i bakgrunden. Trots att samtalen runt omkring sker på lokala språk som Akan, Ewe eller Ga, verkar barnets hjärna ändå snappa upp något från det främmande ljudflödet. Det är just detta fenomen som en ny studie har undersökt – och resultaten kan förändra vår syn på språkinlärning hos spädbarn.
121 bebisar och sex språk senare …
Forskare från universitetet i Potsdam, Tyskland, reste till Ghana för att observera 121 spädbarn i åldrarna 3 till 12 månader. Målet var att studera hur bebisar påverkas av en språkligt mångsidig omgivning – även när de inte får aktiv språkinstruktion. I Ghana exponeras barn ofta tidigt för upp till sex olika språk, där engelska främst förekommer i medier och formella sammanhang snarare än i vardagliga samtal hemma.
Traditionellt har man trott att barn behöver direkt interaktion – ansiktsuttryck, ögonkontakt och samtal – för att lära sig språk. Men denna studie visade något annat. Barnens reaktioner på olika språkljud visade att de redan kände igen rytmer och mönster i engelskan, trots att ingen pratat direkt med dem på det språket.
”De lär sig inte prata engelska från tv:n”, säger en forskare. ”Men deras hjärna börjar känna igen hur det låter, hur det är uppbyggt. Det är ett första viktigt steg.”
Små öron, stora sinnen
Det mest förvånande var att spädbarnens flerspråkiga omgivning inte verkade förvirra dem. Tvärtom. Istället för att överbelasta deras förmåga verkade deras hjärnor bli bättre på att känna igen språkliga nyanser. Tidigare forskning har antytt att barn i flerspråkiga familjer ibland börjar tala lite senare, men samtidigt utvecklar starkare kognitiva färdigheter som förbättrad uppmärksamhet och förmåga att växla fokus.
Detta stärker den växande uppfattningen inom språkvetenskap: spädbarn är naturliga ”ljusdetektorer”. Redan från födseln har de en förmåga att särskilja språk, känna igen mönster och långsamt skapa sina egna språkkartor – långt innan deras första ord yttras.
När rytmen gör jobbet
Hur lyckas ett spädbarn få ut något från tv-ljud? Nyckeln är prosodi – språkets musikaliska element som rytm, ton och betoning. Engelska skiljer sig prosodiskt från många ghananska språk, och detta verkar hjälpa spädbarnen att snabbt identifiera det som något särskilt.
- Rösten från barnprogram eller nyhetsuppläsare skapar språkliga mönster.
- Dessa upprepade ljud sätter sig i hjärnan trots att barnet inte förstår orden.
- Rytm och ton fungerar som nyckelsignaler vid tidig språkinlärning.
Vad betyder det här för oss?
Studien ger oss anledning att omvärdera hur vi ser på skärmtid och bakgrundsljud. Kanske är det inte så farligt för barn att höra mycket olika språk, även från passiva källor. Detta betyder inte att tv ska ersätta mänsklig interaktion, men det visar att språkutveckling sker även i det tysta.
- Passivt lyssnande lägger grunden för språkligt igenkännande.
- Flerspråkiga miljöer tränar hjärnan i att växla fokus och uppfatta detaljer.
- Daglig exponering för olika språkljud kan bana väg för framtida språkinlärning.
Det handlar inte längre bara om att undervisa – utan om att förstå att hjärnan lär sig hela tiden, även utan medveten inlärning.
Kanske hörde även du ett språk innan du minns det?
Denna forskning får oss att fundera över våra egna tidiga erfarenheter. Fanns det ett språk i bakgrunden under dina första år? Kanske en sång, någon som pratade i telefon, ett tv-program på ett annat språk?
Det vi hör som spädbarn verkar sätta spår. Dessa ljudmönster – kanske bortglömda men ändå närvarande – formar vår förståelse för språk långt innan vi förmår använda det själva. Kanske började det redan med rösten från tv:n i ett barnrum i Accra – och kanske var det också så det började för dig.
