Vissa böcker bär på en tyngd som gör att de känns större än en enskild människas liv. Didier Eribons Tillbaka till Reims är just en sådan berättelse – både självutlämnande och allmängiltig på samma gång. På ytan följer vi hans resa från en uppväxt i arbetarklassmiljö till akademins salonger. Men under texten löper något mer: en skarp, reflekterande analys av klass, språk och samhällsförändring.
Ett liv mellan två världar
Eribon, som också är känd för sin biografi om Michel Foucault, låter sin egen klassresa bli en studie i vad det innebär att leva i två parallella världar. Från familjens språk, präglat av vardagens slit, till de akademiska miljöernas polerade uttryckssätt – en rörelse mellan närhet och främlingskap. Här blir språket inte bara ett kommunikationsmedel, utan också en symbol för identitet och tillhörighet.
När orden byter händer
En central tanke i boken rör det sätt på vilket den politiska vänstern förlorat sitt språk – de ord som tidigare byggde solidaritet och samhörighet. Istället har dessa uttryck övertagits av nationalistiska rörelser och fått en helt annan laddning. Den förskjutningen väcker frågor: Vad händer med vår känsla av gemenskap när språket vi delade inte längre är vårt? Hur förändras de politiska landskapen när själva orden byter ägare?
Därför känns boken så omvälvande
Charlotta Seiler Brylla, professor i tyska vid Stockholms universitet, beskriver i Språktidningen Eribons verk som något mer än en personlig berättelse. Det är en nyckel för att förstå samhällets väv – den som byggs upp av ord, språkliga val och de gränser de markerar. Därför lämnar boken många läsare med en känsla av att ha blivit både berörda och djupare insatta i sin egen samtid.
Kort om boken
- Författaren: Didier Eribon, sociolog och författare även till en biografi om Michel Foucault
- Boken: Tillbaka till Reims, översatt till svenska av Johan Wollin
- Huvudidé: En personlig berättelse om klass och identitet som också är en sociologisk analys
- Språkets roll: En känslig indikator på makt, tillhörighet och gränser
- Aktuell diskussion: Vänsterns förlorade språk om gemenskap – och hur det övertagits av nationalistiska krafter
✨ Att tänka på: Har du själv märkt att ditt språk förändras beroende på om du befinner dig på jobbet, i familjens kök eller bland gamla vänner? Vilken känsla bär den förflyttningen – trygghet, främlingskap eller kanske lite av båda?
