Har du någonsin varit så nära att kräkas att du bara fick fram ett gutturalt ljud? Kanske ett ”tjhhh…” följt av ett hastigt avbrott? Grattis – du har just låtit exakt som ett dialektord.
Det var det Tobias – en nyfiken läsare från Skellefteå – och hans vänner insåg när de började fundera över ett ord de ofta hörde hemma: tjajes. Eller var det tjöjes… eller kanske tjaijes? Oavsett stavning – ni vet precis hur det låter.
Frågan de ställde var enkel men fascinerande: ”Vad betyder egentligen tjajes?”
Och vilken skattkista det visade sig vara.
Ett kräkfärdigt ljud
”Tjajes du?” Alltså: ”Mår du illa, typ så där så att det känns precis innan det smäller?” På skelleftemål betyder just det här ordet att man är på vippen att kräkas – det beskriver den där obehagliga känslan av kräkreflexer som börjar kurra i halsen.
Men det är ingen ensam företeelse. I Umeå säger man hellre tjöjes. I finlandssvenska Österbotten? Där heter det tjöjis. Går du längre norrut mot Norrbotten dyker ännu fler varianter upp: tjaijes, tjäijes, tjåijes, tjoijes…
Det som förenar dem? En närmast genialiskt träffsäker ljudmålning av vad kroppen går igenom innan den spyr.
Det här är faktiskt 1600-talssvenska
Trots att tjajes låter som något skolungdomar kanske uppfunnit på skoj mellan två kväljningar, är det faktiskt ett gammalt ord med djupa rötter. Riktigt djupa. I Svenska Akademiens ordbok dyker det upp redan på 1600-talet i formen köjas – med betydelsen ”ha kväljningar, känna sig illamående”.
Så även om ordet i dag lever sitt främsta liv i de norrländska och finlandssvenska dialekterna, har det funnits i det svenska språkliga landskapet i hundratals år. Från Norrbotten och ända ner till norra Hälsingland har människor uttalat den här ljudliga känslan på snarlika sätt genom historien.
Visst är det lite vackert ändå, att våra kroppsliga reaktioner bär på språkets minne?
När orden försöker låta som kroppen känns
Alla språk har så kallade onomatopoetiska ord – ljudhärmande uttryck som låter som det de beskriver.
- Hicka
- Prutta
- Hulka
- Snörvla
Tjajes faller rakt in i den kategorin. Lyssnar man noga är det alltså inte bara ett ord – det är nästan ljudet i sig.
Tj–j–s.
En strupsammandragen ljudsekvens, rytmisk nästan på gränsen till humoristisk, men med ett klart kroppsligt budskap. Direkt, ofiltrerat och osminkat. Lite som våra mest mänskliga stunder.
Och inte bara i Sverige…
Det är alltid spännande när språk inte håller sig inom landsgränser. Det visar sig att tjajes och liknande uttryck även finns i andra nordiska språkområden. I Norge stöter man på ett väldigt snarlikt ord: køyast – med precis samma innebörd. Och på finlandssvenska, särskilt i Österbotten, säger man alltså tjöjis.
Man kan nästan se framför sig hur fiskare, handelsmän eller bara vardagsmänniskor på väg över Kvarken för längesen förde med sig inte bara varor, utan också de osynliga språkljuden från magen.
Det här antyder att ord som tjajes kan ha rötter i en gemensam nordisk tradition – eller i alla fall en språklig rörelse som korsat gränserna i norr.
Så hur stavar man det egentligen?
Tja, det beror helt på vem du frågar.
Den historiska formen – köjas – är den som förekommer i äldre texter och i ordböcker. Men på plats i Norrland heter det tjajes. I Umeå hörs tjöjes, i Österbotten tjöjis, och så vidare.
Här finns ingen Svar På Allt, och kanske är det rentav bättre så. För det här är ett ord som nästan kräver att få variera sig – precis som känslan det beskriver kan komma i olika styrkor och varianter.
Men om du måste stava det enligt språkhistorien? Då är köjas ditt bästa kort.
Kroppens språk – och dialekternas poesi
Det finns något djupt mänskligt över ord som tjajes. Det är inte bara onomatopoetiskt. Det är en sorts språklig reaktion, nästan lika spontan som själva kroppen. Och det här är varför dialekter är så viktiga – de fångar nyanser som standardspråket bara skymtar.
Där någon i Stockholm kanske säger ”jag mår lite illa”, säger norrlänningen, med en blick som gör att du tar ett steg bakåt: ”Tjajes ja.”
Och du vet exakt vad det betyder.
💬 Har du hört andra varianter?
Vad säger du när illamåendet närmar sig? Tjoijas? Kjöas? Något helt annat? Skriv till oss, dela med dig i kommentarsfältet, eller skicka ett ljudklipp – vi vill höra din dialekts magläte!
🧠 Visste du att…
- Tjajes betyder ”känna sig illamående” eller ”ha kväljningar”.
- Formen köjas finns med i texter redan från 1600-talet.
- Flera varianter förekommer i Norrland, Finland och Norge.
- Det är ett ljudhärmande ord, som låter som kväljningsljudet det beskriver.
- Stavningen varierar, men köjas är det historiskt dokumenterade alternativet.
